Europadomstolens domar i mål mot Sverige

Europadomstolens domar är rättsligt bindande för den berörda staten. I domen fastställer domstolen om staten brutit mot konventionen eller ej.

Domstolen är dock inte någon överinstans till nationella domstolar och myndigheter. Den kan alltså inte ändra eller undanröja ett beslut fattat av en nationell myndighet eller domstol. Om domstolen har funnit att en kränkning av konventionen har ägt rum, kan den döma ut ett skadestånd till klaganden.

Domstolens domar gäller inte omedelbart från det att de meddelats, utan båda parter har en möjlighet att inom tre månader begära ny prövning inför domstolen i stor sammansättning (Grand Chamber, 17 domare). Domstolen avgör utifrån målets principiella betydelse om prövning i stor sammansättning krävs. Om en sådan prövning inte begärs eller inte beviljas kommer domen att vinna laga kraft. Domar mot Sverige som har vunnit laga kraft redovisas nedan (på engelska). Ett urval av domar i svensk översättning tillhandahålls via Domstolsverkets hemsida.

  • Europadomstolens dom (2016-08-23) i målet J.K. m.fl. mot Sverige

    Målet rörde frågan om det skulle innebära en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klagandena, ett gift par och deras son, till hemlandet (Irak) med hänsyn till faderns tidigare samarbete med amerikanska styrkor.

    Klagandena ansökte om asyl i Sverige år 2011. Som asylskäl åberopade de att de riskerade förföljelse från al-Qaida på grund av faderns tidigare samarbete med amerikanska styrkor.

    Europadomstolen (kammaren) meddelade dom den 4 juni 2015 och fann, med fem röster mot två, att en utvisning av klagandena inte skulle innebära en kränkning av Europakonventionen. Klagandena begärde att målet skulle prövas av domstolen i stor sammansättning (Grand Chamber), som den 19 oktober 2015 beslutade att bevilja denna begäran.

    Grand Chamber meddelade dom den 23 augusti 2016 och fann, med tio röster mot sju, att en verkställighet av klagandenas utvisningsbeslut skulle innebära en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen med hänsyn till faderns tidigare samarbete med den amerikanska militären i Irak. Enligt majoriteten utgjorde den generella situationen i Bagdad inte i sig en verklig risk för behandling i strid med konventionen. Majoriteten ansåg att klagandenas berättelse avseende händelser mellan åren 2004 och 2010 var generellt sett sammanhängande och trovärdig. Då klagandena tidigare hade varit utsatta för övergrepp från al-Qaida ansåg majoriteten att det fanns en stark indikation för att de skulle riskera fortsatt förföljelse från icke-statliga aktörer i Irak. Därmed övergick bevisbördan till den svenska regeringen som hade att visa att det inte förelåg en sådan risk. 

    Eftersom fadern hade tillhört en grupp av personer som var systematiskt utsatta på grund av sin koppling till amerikanska styrkor och då hans kontakter med amerikanska styrkor varit mycket synliga, ansåg majoriteten att det inte fanns något stöd för antagandet att hoten från al-Qaida måste ha upphört när affärssamarbetet upphört. Under de särskilda omständigheterna i målet ansåg majoriteten även att den irakiska staten i dagsläget inte skulle kunna erbjuda klagandena ett effektivt skydd mot al-Qaida eller mot andra privata aktörer. Mot bakgrund av dessa omständigheter fann Grand Chamber att en utvisning skulle innebära en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen. Genom domen förpliktigades Sverige att till klagandena utge ersättning för rättegångskostnader med 10 000 Euro.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2016-03-23) i målet F.G. mot Sverige

    Målet rörde frågan om det skulle innebära en kränkning av artikel 2 och 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden till hemlandet (Iran) med hänsyn till klagandens politiska verksamhet i Iran och konvertering till kristendomen i Sverige.

    Klaganden ansökte om asyl i Sverige år 2009. Hos Migrationsverket uppgav han att konverteringen var något personligt och att han inte ville åberopa det som asylskäl. Migrationsverket avslog ansökan och beslutade att utvisa honom till hemlandet. Migrationsdomstolen avslog senare ett överklagande av Migrationsverkets beslut och Migrationsöverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd. Klaganden anförde därefter hinder mot verkställighet och åberopade sin konvertering som grund. Migrationsverket beviljade inte ny prövning då konverteringen inte ansågs vara en ny omständighet. Migrationsdomstolen avslog senare ett överklagande av beslutet och Migrationsöverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.    

    Europadomstolen (kammare) meddelade dom den 16 januari 2014 och fann, med fyra röster mot tre, att en utvisning inte skulle innebära en kränkning av Europakonventionen. Klaganden begärde att målet skulle prövas av domstolen i stor sammansättning (Grand Chamber), som den 2 juni 2014 beslutade att bevilja denna begäran. Regeringen begärde att målet skulle skrivas av då utvisningsbeslutet preskriberats.

    Grand Chamber meddelade dom den 23 mars 2016 och beslutade, med sexton röster mot en, att avslå regeringens begäran om avskrivning. I sak fann Grand Chamber enhälligt att en utvisning inte skulle innebära en kränkning av artikel 2 och 3 i Europakonventionen med hänsyn till klagandens politiska verksamhet i Iran. Grand Chamber fann dock enhälligt att en utvisning skulle innebära en kränkning av artikel 2 och 3 i Europakonventionen om de svenska myndigheterna inte gjorde en ny och fullständig bedömning av klagandens konvertering. Genom domen förpliktades Sverige att till klaganden utge ersättning för rättegångskostnader.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2016-03-01) i målet Arlewin mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om avsaknaden av möjligheten att i svensk domstol föra talan för grovt förtal med anledning av uttalanden i ett tv-program som sänts i Sverige via satellit från Storbritannien, inneburit en kränkning av rätten till domstolsprövning enligt artikel 6 i Europakonventionen.

    I ett program som sändes av TV3 utpekades klaganden som en central aktör inom den organiserade brottsligheten i mediabranschen. Klaganden väckte med anledning av uttalandena i tv-programmet enskilt åtal för förtal mot programledaren. De svenska domstolarna avvisade talan, främst på grund av att sändningen utgått från Storbritannien och att det inte hade visats att bestämmandet över programinnehållet utövats i Sverige.

    Europadomstolen meddelade dom den 1 mars 2016. Med hänsyn till den starka anknytning tv-programmet hade till Sverige ansåg domstolen att Sverige hade en skyldighet att ge klaganden en möjlighet att få sin talan om förtal med anledning av tv-programmets innehåll prövad av en svensk domstol. Domstolen fann därför att avvisningen av klagandens talan hade kränkt hans rätt till domstolsprövning enligt artikel 6 i Europakonventionen. Genom domen tillerkändes klaganden ett ideellt skadestånd om 12 000 euro och ersättning för rättegångskostnader med 20 000 euro.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-10-22) i målet Jovanovic mot Sverige

    Fråga om svenska myndigheter och domstolar agerat i strid med rätten till skydd för privat- och familjeliv under artikel 8 i Europakonventionen genom att besluta om omhändertagande av klagandens son enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt begränsa klagandens umgänge med sonen. Europadomstolen avvisade i dom den 22 oktober 2015 delar av klagomålet. I den del där klagomålet upptogs till prövning i sak fann Europadomstolen att omständigheterna inte gett upphov till kränkning av artikel 8 i Europakonventionen. 

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-09-10) i målet R.H. mot Sverige

    Målet rörde frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden, en kvinna från Somalia, till hemlandet. Europadomstolen meddelade dom den 10 september 2015 och fann med fem röster mot två att en verkställighet av klagandens utvisningsbeslut inte skulle innebära en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen, främst eftersom klagandens asylberättelse inte bedömdes vara trovärdig.

    Klaganden begärde att målet skulle hänskjutas till domstolen i stor sammansättning. En panel med fem ledamöter av domstolen i stor sammansättning beslutade den 1 februari 2016 att avslå denna begäran. Domen vann därmed laga kraft.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-04-08) i målet W.H. mot Sverige

    Målet rörde frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klaganden – en mandeisk kvinna – till hemlandet (Irak). Europadomstolen meddelade dom den 27 mars 2014 och fann enhälligt att en verkställighet av klagandens utvisningsbeslut inte skulle innebära en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen, förutsatt att verkställighet inte skedde till någon del av Irak utanför den kurdiska regionen. Klaganden överklagade domen och Europadomstolen beslutade att målet skulle prövas av domstolen i stor sammansättning (s.k. Grand Chamber). Under processen inför Grand Chamber beviljades klaganden den 15 oktober 2014 permanent uppehållstillstånd i Sverige, särskilt mot bakgrund av den försämrade säkerhetssituationen i Irak. Europadomstolen beslutade den 8 april 2015 att avskriva målet då frågan i målet var löst och det inte var befogat att fortsätta prövningen av klagomålet.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-04-08) i målet M.E. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artiklarna 3 och 8 i Europakonventionen att klaganden skulle återvända till sitt hemland (Libyen) för att ansöka om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till en man i Sverige. Europadomstolen meddelade dom den 26 juni 2014 och fann med en majoritet av dess ledamöter (6-1) att en verkställighet av klagandens utvisningsbeslut inte skulle innebära en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen. Klaganden överklagade domen och Europadomstolen beslutade att målet skulle prövas av domstolen i stor sammansättning (s.k. Grand Chamber). Under processen inför Grand Chamber beviljades klaganden den 17 december 2014 permanent uppehållstillstånd i Sverige, särskilt mot bakgrund av den försämrade säkerhetssituationen i Libyen. Europadomstolen beslutade den 8 april 2015 att avskriva målet då frågan i målet var löst och det inte var befogat att fortsätta prövningen av klagomålet.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-01-13) i målet Hellborg mot Sverige

    Målet gällde frågan om det skett en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen (dubbelprövningsförbudet) genom att klaganden i två separata processer dels påförts skattetillägg, dels dömts för bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll och vårdslös skatteuppgift. Klaganden gjorde även gällande att han inte fått en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen. Klagomålet om att dubbelprövningsförbudet kränkts p.g.a. att klaganden blivit föremål för två separata processer om skattetillägg och bokföringsbrott avvisades som uppenbart ogrundat, eftersom Europadomstolen ansåg att processerna inte avsåg samma gärning. Europadomstolen gjorde samma bedömning avseende klagomålet enligt artikel 6. När det gäller klagomålet rörande kombinationen av påförande av skattetillägg och fällande dom för försvårande av skattekontroll och vårdslös skatteuppgift ansåg Europadomstolen att klaganden inte uttömt inhemska rättsmedel. Även denna del av klagomålet avvisades därför.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-01-13) i målet De Los Angeles Abenza mot Sverige

    Målet gällde frågan om det skett en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen (dubbelprövningsförbudet) genom att klaganden i två separata processer dels påförts skattetillägg, dels dömts för grovt skattebrott för omständigheter hänförliga till inkomståren 2002 och 2003. Klaganden gjorde även gällande att det skett en kränkning av dubbelprövningsförbudet på den grunden att han både påförts skattetillägg och dömts för grovt bokföringsbrott.

    Europadomstolen konstaterade att klaganden inte påförts något skattetillägg hänförligt till inkomståret 2002 och att någon kränkning av dubbelprövningsförbudet därför inte hade skett på grundval av omständigheter som inträffat det året. Mot denna bakgrund avvisades den del av klagomålet som var hänförligt till 2002 som uppenbart ogrundat. Såvitt avser klagomålet som hänförde sig till inkomståret 2003 ansåg Europadomstolen att klaganden inte uttömt inhemska rättsmedel. Klagomålet avvisades därför även i denna del. Europadomstolen fann vidare att processen avseende bokföringsbrott rörde en annan gärning än den som var aktuell i processen om skattetillägg. Klagomålet som avsåg kombinationen av dessa förfaranden avvisades därför som uppenbart ogrundat

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-01-13) i målet Abdulrazagh mot Sverige

    Målet gällde frågan om det skett en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen (dubbelprövningsförbudet) genom att klaganden i två separata processer påförts skattetillägg och dömts för skattebrott. Europadomstolen ansåg att klaganden inte uttömt inhemska rättsmedel och beslutade därför att avvisa klagomålet.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-01-13) i målet Ask mot Sverige

    Målet gällde frågan om det skett en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen (dubbelprövningsförbudet) genom att klaganden i två separata processer påförts skattetillägg och dömts för grovt skattebrott. Europadomstolen noterade att klaganden avtjänat ett fängelsestraff och att det inte var klarlagt om han hade fört talan om skadestånd på nationell nivå med anledning av detta eller om han avsåg att göra det. Enligt Europadomstolen föreföll klaganden kunna begära ersättning enligt lagen om frihetsberövande och andra tvångsåtgärder och även ha möjlighet att framställa anspråk om skadestånd, antingen med stöd av skadeståndslagen eller på grundval av den påstådda kränkningen av Europakonventionen enligt den praxis härom som utvecklats av Högsta domstolen. Mot denna bakgrund ansåg Europadomstolen att klaganden inte längre kunde anses som offer för en konventionskränkning och klagomålet avvisades därför som uppenbart ogrundat.

     

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-01-13) i målet Svensson mot Sverige

    Målet gällde frågan om det skett en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen (dubbelprövningsförbudet) genom att klaganden i två separata processer påförts skattetillägg och dömts för grovt skattebrott. Europadomstolen ansåg att klaganden inte uttömt inhemska rättsmedel och beslutade därför att avvisa klagomålet.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2015-01-13) i målet Larsson mot Sverige

    Målet gällde frågan om det skett en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen (dubbelprövningsförbudet) mot bakgrund av att det bolag som klaganden var delägare i hade påförts skattetillägg och att klaganden därefter dömts för grovt skattebrott och grovt skattebrott. Europadomstolen noterade att klaganden personligen inte påförts något skattetillägg och att den enda sanktion som drabbat honom var det straff som fastställdes i brottmålsprocessen. Klaganden hade därför inte blivit lagförd eller straffad två gånger i strid med dubbelprövningsförbudet. Mot denna bakgrund fann Europadomstolen att klagomålet skulle avvisas som uppenbart ogrundat.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2014-11-27) i målet Lucky Dev mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen tillämpningen av artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen om rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger (dubbelprövningsförbudet).

    Klaganden gjorde gällande att det skett en överträdelse av dubbelprövningsförbudet genom att hon påförts skattetillägg och dömts för bokföringsbrott på grundval av samma omständigheter. Hon anförde vidare att hon till följd av samma omständigheter både påförts skattetillägg och åtalats för skattebrott och även detta innebar en kränkning av dubbelprövningsförbudet Klaganden hävdade även att skatteprocessen mot henne inneburit en överträdelse av hennes rättigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen om rätt till en rättvis rättegång.

    I dom den 27 november 2014 fann Europadomstolen att påförandet av skattetillägg och åtalet för skattebrott avsåg samma gärning och att dubbelprövningsförbudet hade kränkts eftersom processen avseende skattetillägg hade fortsatt efter att brottmålsprocessen avslutats. Däremot ansågs processen avseende bokföringsbrott röra en annan gärning än den som var aktuell i processen om skattetillägg och kombinationen av dessa förfaranden hade därför inte innefattat någon kränkning av dubbelprövningsförbudet. Klagomålet enligt artikel 6 avvisades som uppenbart ogrundat. I domen tillerkändes klaganden ideellt skadestånd om 2 000 euro för den kränkning av dubbelprövningsförbudet som konstaterats.

    Läs domen i sin helhet här
  • Europadomstolens dom (2014-10-21) i målet Henriksson mot Sverige

    I målet hade klaganden gjort gällande att det skett en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen (dubbelprövningsförbudet) eftersom han både dömts för skatteförseelse och påförts skattetillägg i två separata processer. Han anförde även att skatteprocessen innefattat en överträdelse artikel 6 i Europakonventionen angående rätten till en rättvis rättegång. Beträffande den del av målet som rörde dubbelprövningsförbudet ansåg Europadomstolen att klaganden inte uttömt inhemska rättsmedel och beslutade därför att avvisa klagomålet. Klagandens talan enligt artikel 6 bedömdes som uppenbart ogrundad och klagomålet avvisades därför även i denna del.

    Läs dokumentet i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2014-10-21) i målet Shibendra Dev mot Sverige

    Målet gällde frågan om det skett en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen (dubbelprövningsförbudet) genom att klaganden i två separata processer dels påförts skattetillägg, dels dömts för skattebrott. Klaganden gjorde även gällande att det skett en kränkning av dubbelprövningsförbudet på den grunden att han påförts skattetillägg och dömts för bokföringsbrott. Han anförde vidare att skatteprocessen inneburit en överträdelse av artikel 6 i Europakonventionen angående rätten till en rättvis rättegång. När det gäller frågan om dubbelprövningsförbudet kränkts p.g.a. att klaganden blivit föremål för två separata processer om skattetillägg och skattebrott ansåg Europadomstolen att klaganden inte uttömt inhemska rättsmedel och klagomålet avvisades därför i denna del. Resterande delar av klagomålet bedömdes vara uppenbart ogrundade varför även dessa avvisades.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2014-10-21) i målet Åberg mot Sverige

    Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg beslutade enhälligt den 21 oktober 2014 att avvisa klagomålet eftersom klaganden inte uttömt inhemska rättsmedel. Målet gällde frågan om klaganden utsatts för en kränkning av rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen genom att han både påförts skattetillägg och dömts för grovt skattebrott i två separata processer.

    Läs beslutet i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2014-10-16) i målet Göthlin mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om ett frihetsberövande i form av häktning enligt utsökningsbalken stått i strid med artikel 5 i Europakonventionen (rätt till frihet och säkerhet). Europadomstolen fann enhälligt i dom den 16 oktober 2014 att frihetsberövandet av klaganden inte stred mot Europakonventionen.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2014-09-25) i målet Karin Andersson m.fl. mot Sverige

    Målet rörde 18 fastighetsägare i Umeå kommun som ägde hus eller mark i närheten av det område där dåvarande Banverket avsåg att bygga en ny järnväg (Botniabanan). År 2003 beviljade regeringen Banverkets ansökan om att tillåta byggandet av järnvägen inom en viss korridor. Tre av klagandena begärde rättsprövning av beslutet hos Regeringsrätten, som avvisade begäran med hänvisning till att det ännu inte var möjligt att avgöra vilka som berördes av järnvägsbygget på ett sådant sätt att de hade rätt att begära rättsprövning. Därefter antog Banverket en järnvägsplan vilken vissa av klagandena överklagade till regeringen, som avslog deras överklagande. Klagandena begärde därefter rättsprövning hos Regeringsrätten, som avslog begäran med hänvisning till att tillåtligheten av korridoren redan var slutligt avgjord genom regeringens beslut 2003 och att lokaliseringsfrågan därför inte kunde bli föremål för prövning.

    Inför Europadomstolen åberopade klagandena att deras rätt enligt artikel 6 (rätt till en rättvis rättegång) hade kränkts då de ansåg att de inte haft möjlighet att få regeringens beslut om lokaliseringen av Botniabanan rättsligt prövat. Klagomålet rörde också klagandenas rätt enligt artikel 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv). I en dom den 25 september 2014 fastställde Europadomstolen att klagandenas rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 hade kränkts och att frågan om en kränkning av artikel 8 omfattades av prövningen under artikel 6. Europadomstolen uttalade att artikel 6 medför ett krav på att individer har tillgång till rättslig prövning i fråga om sina civila rättigheter. Domstolen konstaterade vidare att klagandenas civila egendomsrättigheter i målet lämpligen hade kunnat prövas genom rättsprövning efter det att regeringen hade beslutat om tillåtligheten av korridoren år 2003. Även om vissa detaljer av järnvägsbygget kunnat avgöras i de rättsprocesser som följde efter 2003, och även om flera klaganden tilldömts ekonomisk kompensation i dessa processer, kvarstod enligt Europadomstolen det faktum att klagandena saknat möjlighet att få frågan om huruvida lokaliseringen av Botniabanan kränkt deras egendomsrättigheter rättsligt prövad. Klagandena tillerkändes ersättning för rättegångskostnader.

    Läs domen i dess helhet här
  • Europadomstolens dom (2014-07-24) i målet A.A. m.fl. mot Sverige

    Målet rörde huvudsakligen frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa klagandena till Somalia. Europadomstolen meddelade dom i målet den 24 juli 2014 och fann enhälligt att en utvisning av klagandena till Somalia inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3 i konventionen, främst eftersom klagandenas asylberättelse inte bedömdes vara trovärdig.

     

     

     

    Läs domen i dess helhet här