Europeiska Unionen

Frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och rättstatsprincipen är de grundsatser som Europeiska unionen (EU) bygger på. Den politik som EU för ska därmed respektera, skydda och främja de mänskliga rättigheterna.

Kriterier för EU-medlemskap
EU har 28 medlemsstater. Medlemsstaterna måste vara stabilt fungerande demokratier och rättssamhällen som respekterar mänskliga rättigheter och garanterar skydd av minoriteter. Dessa kriterier måste även ansökarländer uppfylla innan EU är villigt att påbörja förhandlingar om medlemskap.

Lissabonfördraget och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna
Den 13 december 2007 undertecknade EU:s stats- och regeringschefer ett reformfördrag i Lissabon. Lissabonfördraget trädde ikraft den 1 december 2009, efter att fördraget ratificerats av samtliga medlemsländer.

Lissabonfördraget innebär bland annat att den stadga om de grundläggande rättigheterna som antogs år 2000 som en politisk förklaring nu är juridiskt bindande. I stadgan behandlas medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.
Lissabonfördraget öppnar också vägen för att EU som union ska kunna ansluta sig till Europakonventionen inom Europarådet.
Läs mer om Lissabonfördraget
Läs mer om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Mänskliga rättigheter i EU:s gemensamma utrikespolitik
EU:s mål är att vara en kraftfull röst inom FN och andra internationella forum där mänskliga rättigheter diskuteras.

Opinionsbildning, deltagande i det internationella normativa arbetet och dialog med andra stater i frågor som rör de mänskliga rättigheterna, är viktiga delar i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).

Frågor om mänskliga rättigheter uppmärksammas och påtalas i EU:s löpande arbete. Det kan gälla situationen för mänskliga rättigheter generellt i ett land eller enskilda fall, till exempel protest mot politiskt grundade frihetsberövanden.

EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter
Unionen har utvecklat riktlinjer för en rad frågor inom MR-arbetet som rör exempelvis dödsstraff, tortyr, barn i väpnade konflikter, barnets rättigheter, våld mot kvinnor och skydd för människorättsförsvarare.

Riktlinjerna anger förutsättningar för ett gemensamt agerande och gör det möjligt för medlemsländerna att på kort tid komma överens om exempelvis uttalanden eller uppvaktningar i ett visst land. Uppvaktningarna kan antingen vara generella till sin natur eller gälla ett individuellt fall.
EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt

EU:s strategiska ramverk för mänskliga rättigheter och demokrati
I juni 2012 antog det Europeiska rådet en samlad strategi för området mänskliga rättigheter och demokrati med en rad principer, mål och prioriteringar för ett mer effektivt arbete med dessa frågor under den kommande tioårsperioden.

I samband med det strategiska ramverkets antagande tillsatte också EU en särskild representant för mänskliga rättigheter. Uppdraget för denne är att göra EU:s arbete för mänskliga rättigheter mer synligt.

Dialoger om mänskliga rättigheter
EU har sedan mitten av 1990-talet fört separata dialoger på expertnivå om mänskliga rättigheter länder utanför EU. Dessa dialoger omfattar fler än 30 länder . Politiska dialogmöten mellan representanter från EU och relevanta ministerier i dialogländerna äger rum varje halvår. Dessa kompletteras med möten mellan akademiska experter och organisationer inom EU respektive dialogländerna för att fördjupa diskussionerna och samtidigt bredda kontaktytorna mellan länderna vad gäller frågor om mänskliga rättigheter.

Separata dialoger om mänskliga rättigheter ger möjlighet till ökat fokus i diskussionerna samtidigt som de visar på den vikt som EU fäster vid frågor om mänskliga rättigheter. Separata dialoger om mänskliga rättigheter kompletterar andra samtal inom ramen för den allmänna dialog som förs med länder på olika politiska nivåer.